sötare människor finns inte
nu siter jag här med lisa ,min allra finaste mys, och tänker tillbaka på barndomens dagar. jag tänker främst på när hon fick en stor järnbit i huvet när vi var så sega på att gå hem från skolan så att hennes bror var tvungen att komma och hämta oss.
-det är inte så lätt för jag är så tung och när jag går så ramlar all min tyngd ned i fötterna!
Tur att man har vänner som kan få pli på en.
hej
lisa skaffar en blogg åt Bätta för hon är så dålig på att ringa